Att bestiga Kilimanjaro

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Är du nyfiken på hur det är att vandra uppför Afrikas högsta berg Kilimanjaro? Vi har pratat med vår kollega Lisa, som gjorde den här häftiga resan för två år sedan, efter att ha fått inspiration på en resemässa. Hon var ute efter en aktiv semester och något som var lite annorlunda. Tillsammans med en kompis bokade de resan ett år i förväg, vilket nästan är ett måste för att få plats. Flyget tog dem till Kilimanjaro Airport i Tanzania, med mellanlandning i Amsterdam. Att bestiga ett berg handlar om att ta en dag i taget, spara energi och vara väl förberedd. Läs vår spännande intervju med Lisa!

Hur var det att vandra upp för Kilimanjaro?

Vi var 16 personer som vandrade tillsammans i sju dagar. Med oss var två svenska och nio afrikanska guider, som var riktigt duktiga och hade gjort detta många gånger tidigare. En afrikansk guide hade till exempel bestigit berget mer än hundra gånger! Vi startade vandringen i nationalparken vid grinden Machame Gate på 1 800 m ö. h. Det fanns flera olika leder upp, och vi valde en som tog lite längre tid men som var väldigt vacker och hade skiftande natur med varierande klimatzoner. Utsikten var fantastisk och stjärnhimlen var en helt annan här än i Sverige. Första dagen gick vi i en tät och väldigt vacker djungel, men vi vandrade även i stenöken, skog som såg ut som en dröm och tillslut på glaciär. Vi gick med stavar och terrängen var tidvis väldigt krävande, men på vissa etapper var det som en helt vanlig vandring. Allt här uppe var en ansträngning eftersom luften var så tunn så att bara resa sig från sängen tog sin tid. Vi vandrade mellan fem till åtta timmar per dag, förutom sista turen då vi vandrade hela natten. Själva vandringen upp till sista etappen var nog det som jag nu i efterhand tycker var bäst och mest minnesvärd. Jag skulle gärna göra turen igen men då slippa toppnatten.

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Hur bodde ni?

Vi bodde i tältläger i sovsäck och alla hade var sitt numrerat tält att sova i. Allt packades ihop efter varje natt och flyttades med till nästa läger. När tälten sedan packades upp igen fick man leta reda på sin siffra. I lägret fanns även toalettält och restaurangtält. Allt var rätt enkelt och istället för dusch hade vi baljor att tvätta av oss i.

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Hur var det med packningen?

Vi fick en väldigt utförlig lista med saker vi skulle ha med oss i packningen. Där stod det allt från antal tröjor och byxor till olika sorters vantar, energisnacks och bra saker från Apoteket. Vad som står på listan beror egentligen på vem du åker med, men väljer du de stora arrangörerna så är listan ungefär samma. Jag packade i vakuumpåsar som jag märkte med innehåll för att göra det så enkelt som möjligt under resan.

 

Fanns det bärhjälp?

Vi bar vår egen dagsväska med saker vi behövde under dagen, som vatten, energisnacks, extra strumpor, mediciner, solkräm, skavsårsplåster med mera. Men den andra packningen hade vi bärare som bar. Packningen vägdes noggrant vid inskrivningen vid Machame Gate och delades sedan jämt upp mellan dem.  Sedan bar de 60 kilo packning var på sina huvuden och de var dessutom snabbare upp än oss! Sammanlagt arbetade runt 60 personer med att laga mat, plocka upp och ner tälten och att bära all packning och utrustning. Vi hade till och med en masaiklädd afrikan som vaktade toaletterna på natten.

 

Hur såg en typisk dag ut?

Vi väcktes tidigt, runt fem – halv sex och blev serverade kaffe och te av kökspersonalen. Vi bytte om, packade väskorna och städade ur tältet. Sedan åt vi en energirik frukost som bestod av gröt med socker och mycket frukt. Packningen lade vi på en presenning som bärarna sedan tog hand om. Vi hade pratat igenom hur dagen skulle bli under middagen kvällen innan och eftersom vi bara pratade om en dag i taget kunde vi fokusera på här och nu. Sedan började dagens vandring. Efter några timmar stannade vi för lunch och då hade bärarna både hunnit packa upp tältet och lagat maten. Sedan fortsatte vandringen hela dagen, med korta pauser för toalettbesök (som skedde i det fria). Vi vandrade tills vi kom till nästa läger där vi skrev in oss på nytt. Alla var trötta men vi behövde energi och blev serverade varmt te med socker och popcorn till det. Efter det var det vila som gällde och sedan gemensam middag där vi summerade dagens vandring. När vi hade ätit gick vi till våra tält för att sova och då var klockan bara runt åtta, halv nio, men vi behövde sömnen för att kunna återhämta oss.

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Berätta om toppnatten!

Vi lämnade Karanga Camp på 3 960 m ö. h. och gick mot baslägret. Vi kom dit runt lunch och befanns oss då på 4 600 m ö. h. Där åt vi, vilade och förberedde oss för vandringen till toppen, som startade vid halv elva på kvällen. De första sex timmarna var det totalt mörker så alla gick med pannlampor. Eftersom det var många grupper som vandrade så var det viktigt att komma upp först för att slippa kö, och vi var en av grupperna som var det. Vid halv tio på kvällen laddade vi med blåbärssoppa och peppande ord från guiderna. Det var becksvart, minus 25 grader och blåste mycket. Våra pannlampor lös upp kalkstenen vi gick på och vi kände oss mycket utsatta. Jag hade på mig sex lager kläder upptill och tre nertill. Vi blev uppmanade att hitta några stärkande ord och jag hade mina brorsbarns namn malande i huvudet. När vi kom till Stella Point som ligger på kraterkanten var det bara 140 höjdmeter kvar till toppen. Där drack vi varm energidryck och åt allt vi kunde få i oss i energiväg för att orka sista biten. I vantarna hade vi värmekuddar. Solen gick upp och vi fortsatte tysta, koncentrerade och i snigelfart. Till slut kom vi upp till Uhuru Peak 5 895 m ö. h., Kilimanjaros topp och härifrån fick vi en häftig utsikt över Afrika. Men för att inte drabbas av höghöjdsjuka fick vi inte stanna så länge, så vi var där i runt en kvart, fotograferade toppbilder och beundrade den magiska utsikten.  Vi var 16 som var med på gruppresan, och 10 av oss lyckades komma ända upp.

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Efter tio timmars vandring och minus 25 grader var Lisa helt slut. Men så fantastiskt lycklig!

Och sedan skulle ni ner?

Ja, sedan fortsatte resan neråt och vi vandrade tillbaka till baslägret för lite vila och mat för att sedan fortsätta ner till nästa läger, Mwekalägret där vi firade med god mat och sömn. Vandringen ner var jobbigare för både rygg och knän och första biten surfade vi ner på rullgrus. Vi tog en annan väg ner som gick snabbare och mer rakt och ju lägre ner vi kom desto bättre mådde vi. När vi sedan lämnade nationalparkens grindar bakom oss möttes vi av ett uppdukat bord med kall öl och snacks! Sedan åkte vi till hotellet där det väntade dusch, poolparty och middag.

 

Hur viktig var säkerheten?

Den var jätteviktig! Vi började med en acklimatiseringsdag för att få kroppen att anpassa sig till höga höjder. Vi fick en minikurs i andningsteknik och att andas rätt var en av de viktigaste sakerna du måste tänka på för att klara av att bestiga berget. Eftersom luften blev tunnare ju högre upp vi kom blev vi ständigt påminda om att andas och gå lugnt. Andades vi inte rätt kom huvudvärken. Varje kväll och morgon kontrollerades syresättningen på alla som var med på resan för att se att vi skulle klara dagens vandring. Gruppen följdes åt under hela vandringen och vi blev väl omhändertagna av guiderna. Först gick alltid en av guiderna och efter gick den som var ”svagast” och satte tempot så att ingen skulle hamna efter.

I lägret fanns två blåa toalettält, och detta berodde också på säkerheten. Om någon blev sjuk var en toalett avsedd till den personen. Hygienen var väldigt viktig och de som exempelvis hade hand om maten hade enbart hand om den och serverade med plasthandskar. Handhygienen var också väldigt viktig för oss resenärer och vi tvättade alltid händerna med tvål och vatten både före och efter besök i restaurang- och toalettälten. Handspriten blev vår bästa vän och var alltid med oss.

En annan anledning till att det fanns så många guider och bärare var om någon blev dålig. Blev du riktigt sjuk var enda vägen tillbaka till fots, och då fanns personalen där för att hjälpa till. Jag var dålig i tre dagar och fick då hjälp att bära min dagsväska också. Och jag var tvungen att äta och dricka precis som vanligt. Guiderna hade med sig syrgasutrustning och mediciner och hade även satellittelefon och möjlighet att rådfråga läkare i Sverige.

Att bestiga Kilimanjaro | Resfeberbloggen

Hur funkade det med måltider?

Vi fick lagad mat tre gånger om dagen som personalen fraktade upp varje dag och serverade i restaurangtält. Det var oerhört viktigt att äta hela tiden och du fick inte hoppa över någon måltid, även om du mådde dåligt. Mellan måltiderna åt vi vårt eget snacks och drack mycket vatten. Lunchen bestod alltid av varm soppa först och frukt efteråt.

 

Vem passar den här resan för? Behöver man vara vältränad?

Resan passar egentligen alla, men det gäller att ha pannben och viljan för vissa etapper uppför Kilimanjaro är riktigt tuffa. På vår gruppresa varierade åldern mellan 25 och 75 år, så åldern spelar ingen roll!

Resrutt: Machame Camp – Shira Camp – Barranco Hut – Karanga Camp  – Barafu Hut – Uhuru Peak – Mweka Hut – Mweka Gate
Leverantör: Gruppresa med Expeditionsresor och guiderna Annelie Pompe och Jonas Sundqvist.
Vad: 10 dagars gruppresa.
Pris: Ca 32.000 kronor (då ingick hotell innan och efter vandringen med helpension, ett dygn på safari, men inget flyg).
Bäst tid att vandra: Våren och hösten. Men det går att vandra året runt.

Vi tackar Lisa för intervjun och hoppas att fler blir sugna på att göra samma resa! Här nedanför hittar du flyg och hotell i Kilimanjaro. 

Flyg till Kilimanjaro

Hotell nära Kilimanjaro

Att bestiga Kilimanjaro 5.00/5 (100.00%) 2 votes
Det här inlägget postades i Aktiva resor, Resmål Afrika, Tanzania och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar till Att bestiga Kilimanjaro

  1. Pingback: Tanzania Lockar Med Safari, Berg Och Zanzibar | Resfeberbloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *