Överallt vatten. Överallt cyklar, påskliljor, vingliga hus som tycks vaknat upp efter en omtumlande natt. En stad som känns bra i magen. Kanske för att den doftar som en tröja som torkat utomhus i solen. Kanske för att lindarna just slagit ut. Frisk och självsäker. Ändå finns där en lätt rodnad, lite finurliga rynkor bak stans solglasögon.
Det är en trög morgon när Amsterdam talar till mig. Spårvagnar och cyklar kivas om utrymmet. Lastpråmar glider ljudlöst längs Amstel. Pelargoniorna har slagit ut på husbåten nedanför hotellet, i träden längs Prinsengracht rör sig en liten flock med stjärtmesar. Överallt vackra hus, stora värmeälskande fönster.
